Grattis på 1-års dagen Vidar

Ett år har gått sedan vi förlorade vår yngsta lilla, vackra son. Ett år av en stor, fruktansvärd sorg och saknad och massor av ilska och skuldkänslor. Men efter många samtal med min kurator så har jag insett att det inte är något onaturligt. För alla som tycker att jag borde kommit över detta nu, att jag borde gå vidare så kan jag meddela att jag GÅR vidare, varje dag, men att det kommer att ta ÅR att bearbeta detta. Det kommer att bli lättare med åren (jag ber till Gud att det ska bli lättare än detta året för annars vet jag inte om jag klarar det) men det kommer alltid vara där som en sårskorpa som rivs upp när jag påminns om händelsen och känner stinget av saknaden av min lilla pojke.

Dagen spenderar vi hemma tillsammans. Vi ska åka upp på graven, göra fint, köpa blommor och fira vår lilla pojke som faktiskt fyller ett år idag. Det känns fruktansvärt att jag inte får planera ett 1-års kalas för Vidar tillsammans med familj och vänner. Jag hoppas han firas ordentligt av de som han har runt sig nu.

"Mamma och Pappa
se vad jag kan
jag kan nu gå
och jag hoppar lite grand
för mina vingar de bär mig
varthän jag än vill
Flyger dit där ni är
och följer Er och mina bröder

Fast ni inte ser mig
så är jag alltid där
någonstans runt om Er

i universums stora sfär
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind
tittar till Er och flyger ner
och ger en puss på Er kind

Jag samlar Era tårar
och fyller på vår brunn

vars vatten blir till regn
som landar på Er mun
och tränger in i Era själar
för att läka de sår
som gör så ont av saknaden
av att Ni inte får

ha mig intill Er

närhelst Ni än vill
ge mig all världens kramar,
vad jag än vill och lite till
För Ni vill visa Er kärlek
ge mig allt så fint
men Mamma och Pappa, Er kärlek
känns från jorden o ända hit

Jag säger stolt till de andra
små änglar som är här
Titta - det är min mamma och Pappa!
och de håller mig så kär
Jag lyser utav stolhet
som blir till stjärnans ljus
som Ni ser om natten
när det släckts i varje hus

För jag är den stjärna
som lyser stark och klar
Jag är ljuset inom Er

som alltid stannar kvar"

I och med detta inlägg kommer jag att sluta blogga här...kanske gör jag en ny blogg när jag har ork, men denna blogg har nog gjort sitt syfte nu. Den har släppt fram sorgen när jag har behövt det och den finns kvar när jag vill gå tillbaka och läsa den. Det har hjälpt mig att få skriva av mig men sorgen fortsätter tyvärr och förhoppningen är att det ska lätta med tiden.

<3 STORT GRATTIS VIDAR PÅ DIN DAG <3 

<3 VI ÄLSKAR DIG!! <3