När man tror att nedförsbacken aldrig ska sluta så börjar den plana ut igen...äntligen...det har varit en hemsk vecka...tack vare några dagars vab så kom känslorna på rätt köl igen. För tillfället i alla fall, vi går ju mot en av årets tyngsta årstider för alla oss som förlorat någon och jag tänker att om jag förväntar mig det värsta (känslomässigt vill säga) så kommer det inte som en chock i alla fall, kanske (förhoppningsvis) går det lättare än jag förväntar mig då.
Får se hur de här sista veckorna fram till jul på jobbet blir, känns övermäktigt, men det är bara att ta en dag i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar