Gårdagen spenderades på Teknikens Hus tillsammans med mina barn, mormor, min systerdotter och mina bror och hans fyra barn. Vi hade en trevlig dag där barnen fick göra en massa skoj. Som min mamma sa: Det bästa med Teknikens Hus är att barnen faktiskt får röra, trycka, känna, klämma och pilla på alla saker. Allt är tillåtet och man behöver inte vakta dem för att man ska vara rädd för att något ska gå sönder. Vi hade matsäck med oss, varm choklad och smörgås. Det är också bra att de har den servicen. Det finns någonstans man kan gå med sin matsäck och sitta och äta, man behöver inte ruinera sig på kuppen för att alla ska få i sig mat under dagen.
På kvällen hade jag boxningsträning och som de flesta gångerna tidigare tränar jag tillsammans med min svägerska. Det är skönt att få ur sig en massa tankar och känslor genom boxningen. När jag kommer hem är jag så där härligt trött och slut och har fått avreagera mig så jag klarar mig en vecka framåt.
Nu till dagens event! STÄDNING!! Mina barn surar och vill inte hjälpa till, för det är så tråååååkigt! Dah! Jag försökte förklara för de att JAG OCKSÅ hatar att städa men att det är ett måste om vi inte ska bo i en svinstia. Nu är sovrummet gjort och jag fick massor av hjälp av mina äldsta son. Tack älskling!
Det har gått fem månader sen vi tog fram spjälsängen till vår lilla Vidar och det är först i dag jag har förmått mig att städa bort den. Eller...städa bort och städa bort. Jag och sonen monterade ner den så nu tar den lite mindre plats i sovrummet i alla fall. Min man vägrade bära bort den tidigare i sommar, "Det ska ligga en levande bebisen i den snart!" Nu verkar det ju inte gå så fort som vi önskar, jag har har väl aldrig blivit med barn speciellt fort men nu när man önskar att bli det mer än någonsin så känns månaderna oändligt långa och varje gång hoppas man att det ska vara ett plus på stickan. Vem vet? Vi kanske har fått de barn vi var ämnade att få, men jag inbillar mig att jag skulle läka lite snabbare om jag visste att jag inom kort fick uppleva lyckan av en levande, frisk och välmående bebis. Men det finns ju inga garantier i livet och vi kan bara fortsätta be, hoppas och önska att det snart blir vår tur. Att de flesta säger att fem månader inte är länge hjälper inte oss, vi vet ju om att det finns föräldrar, som varit med om samma tragedi som oss, som inom ett år haft en levande bebis i sin famn. Det jobbiga är att jag trodde att det skulle gälla oss också. Vi får ta en dag i taget, det är inte annat.
Nu ska jag fortsätta städningen och även se till att mina barn får i sig lite lunch. Kanske får jag de allihopa att hjälpa till så det går lite fortare. Jag skulle även behöva åka på affären och handla lite, jag hade inte huvudet med mig igår när jag var in på kvantum så jag glömde en massa saker :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar