1 juli 2011

Den 1 juli 2011 var det dags igen! Begravning nr 2. Vår älskade granne dog samma dag som Vidar och han begravdes fyra dagar efter Vidar. Jag och min man kände att vi ville åka och ta ett sista farväl av honom men barnen protesterade. De ville INTE följa med. De älskade Staffan som extra farfar men 6-åringen sa med gråten i halsen: " Mamma, jag orkar inte vara ledsen idag också!" Då hade jag inte hjärta att slita med de på begravningen. Vi ordnade med barnvakt åt dem och åkte själva iväg till kyrkan. Det var jobbigt att återvända till kyrkan så snabbt efter vår egen sons begravning men det kändes bra att få vara med och följa honom till den sista vilan. Vila i frid Staffan!