Syskonen...

Hur berättar man till tre blivande storebröder att deras lillebror dött i magen?

När jag lugnat mig och vi fått en massa information bestämde vi oss för att åka hem och berätta för syskonen om vad som hänt. Det här var dagen före skolavslutningen, vi ville ju vara med på skolavslutningen dagen efter och tog beslutet att komma tillbaka nästa dag för att starta förlossningen. Vägen hem från sjukhuset var lång, tårarna rann och jag hade en inre monolog för mig själv om hur jag skulle berätta detta för mina barn. Tre pojkar som längtat och längtat och längtat efter sitt lilla syskon. Tre pojkar som tillsammans med mig och min man har gjort upp planer på hur sommaren och det efterföljande året ska se ut när jag ska vara mammaledig. 

När jag kom innanför dörren hos min mamma, som ställt upp och hämtat barnen på förskola/fritids när vi var tvungen till SUS, var jag först tvungen att gå på toa. När jag kom ut hör jag min man säga till barnen att de ska komma till köket eftersom han och jag har någonting vi måste berätta för dem. Vår stora pojke som är 8 år tittade på mig och frågar: "Mamma, är den död??" Då kan vi prata om att barn har öppna kanaler och känner av allt utan att man tror att man avslöjat nåt. Tårarna rann på mig så jag bekräftade för honom att det var så det var. Bebisen hade dött. Vi berättade att vi inte visste varför men att vi skulle in på sjukhuset igen dagen efter för att föda ut den. Vi grät floder tillsammans och tårarna ville inte sluta.