12 juni 2011 - min födelsedag

Dagen efter var min födelsedag. När vi satt och åt frukost kommer min älskade vän Ida med en tårta som hon bakat åt mig, dagen till ära. Vad säger man? Tårarna rann och jag tror inte hon förstod hur mycket jag satte pris på det. <3

Vi åkte till förlossning för att träffa Vidar igen och den här gången var han förändrad, finare på ett sätt eftersom han inte såg nyfödd ut. Personalen på förlossningen, speciellt barnmorskan Elisabeth, var helt underbara! När man ska föda ett barn, ett dödfött barn, blir man placerad längst in, undangömd från alla andra levande bebisar. Men personalen hade inte glömt oss för det. De var väldigt mån om att vi hade allt vi behövde, att vi fick prata med kurator och de sprang och hämtade så fort vi hade slut på nåt. Vi blev jättebra bemött förutom av en läkare och av narkosläkaren. Men det ska jag inte gräva mer i...de som var med när Vidar föddes har fått en stjärna på himlen och en speciell plats i mitt hjärta. Det var även Elisabeth som hjälpte oss den här söndagen när vi kom tillbaka och ville träffa Vidar igen. Hon kom med kaffe, saft och fika. Pratade, tröstade och hjälpte oss att fotografera lillhjärtat. Än en gång var det hjärtslitande att lämna kvar honom på förlossningen och jag hade så svårt att säga hej då!

När vi kom hem mötte min kusin upp med blommor och ett presentkort på Waldorf från min faster och mina kusiner med familjer. Så otroligt omtänksamt och uppskattat. Hon hade lagt med en dikt som vi även läste på Vidars begravning, en dikt som var så fin och som vi läst många gånger efter det.

"Mamma och Pappa
se vad jag kan
jag kan nu gå
och jag hoppar lite grand
för mina vingar de bär mig
varthän jag än vill
Flyger dit där ni är
och följer Er och mina bröder

Fast ni inte ser mig
så är jag alltid där
någonstans runt om Er

i universums stora sfär
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind
tittar till Er och flyger ner
och ger en puss på Er kind

Jag samlar Era tårar
och fyller på vår brunn

vars vatten blir till regn
som landar på Er mun
och tränger in i Era själar
för att läka de sår
som gör så ont av saknaden
av att Ni inte får

ha mig intill Er

närhelst Ni än vill
ge mig all världens kramar,
vad jag än vill och lite till
För Ni vill visa Er kärlek
ge mig allt så fint
men Mamma och Pappa, Er kärlek
känns från jorden o ända hit

Jag säger stolt till de andra
små änglar som är här
Titta - det är min mamma och Pappa!
och de håller mig så kär
Jag lyser utav stolhet
som blir till stjärnans ljus
som Ni ser om natten
när det släckts i varje hus

För jag är den stjärna
som lyser stark och klar
Jag är ljuset inom Er

som alltid stannar kvar"